Tisdag morgon. 2 plusgrader och regnskurar. Inatt har jag, om möjligt, sovit ännu sämre än igår. Det har inte blivit många minuters sömn pga hostan. Är nog läge att kontakta vårdcentralen faktiskt, man blir rätt sliten. 

Igår blev det makaronipudding på förskolan

Jag hann även göra fruktbollar, baka bröd och göra iordning smeten för bönbiffarna som jag ska steka idag. Smeten är lila .... fniss ... och det blir oerhört intressant att se hur det här blir, har aldrig gjort bönbiffar förut :)

Direkt efter jobbet svängde jag förbi på gummiverkstan där jag bokat tid för att skifta däck på bilen. 10 minuter senare var det färdigt och jag rullade hemåt, för att ta in hundarna från hundgården och sedan bege mig till Pernilla för att få passa Otto medans hon tränade. Alltså, Otto! <3  Han är så underbar!

När Pernilla kom hem igen åkte jag hem, gick ut med hundarna, värmde lite mat från igår, sjönk sedan ner i soffan och satt där tills det var dags att gå isäng. Det är som hemskt, men jag gruvar för att gå isäng .... det är så himla jobbigt med hostan. Jag har hostat så att det känns som att det är ett trasigt fäste på vänster sida rätt långt ner på magen.  Men, nu är natten över och för varje dag som går, måste det ju innebära en dag närmare att jag är frisk igen :)

Igår fick jag ett mail av en kvinna i 40-årsåldern. När hon var 11 år gick hon i en samtalsgrupp för barn till missbrukare i Skellefteå. Som avslutningsgåva fick hon och de andra i gruppen, den bok jag skrivit. Hon har läst boken om och om igen, och haft stort stöd i den genom åren. Nu är boken borta, hon har förmodligen lånat ut den till  någon och aldrig fått tillbaka den. Hon frågade om jag har något ex. kvar som hon kunde få köpa. Jag svarade direkt att ifall jag haft något ex. kvar, skulle jag gladeligen ha skänkt det till henne, men tyvärr tror jag inte att den går att få tag på heller, möjligtvis om man kan få köpa den från nåt bibliotek ... den ska ju finnas på alla bibliotek, och jag tvivlar på att den lånas ut i någon större utsträckning idag. 

Någon gång då och då genom årens lopp har jag ju fått mail, vykort, telefonsamtal, där människor vill tacka för boken, och att den betytt mycket för dem. Nu är det dock många år sedan, men så kom det ett sånt där litet livstecken igen. 

Eftersom jag redan igårkväll ställde alarmet på 5.30, då jag förstod hur natten skulle bli, så har jag inte så gott om tid att sitta här på mitt superfina kontor. Det är redan dags att sparka av tofflorna och hänga upp morgonrocken. En stor fördel  med att det är Dag, är att man hostar mindre. Ska ringa vårdcentralen på morgonen. 

Ha en fin tisdag. Se varje stund som en möjlig värd grej, det gäller bara att ta till sig. 

Gomorron