Har precis kommit hem med Kelly. Vi har varit iväg till Bureå och tränat lite. Hon är nog helt slut, för ljudnivån på en av hundarna, var inte av denna värld, och det är hon inte riktigt van. Hon var dock väldigt koncentrerad på sina uppgifter, men man märkte att hon vissa gånger tyckte att det var lite obehagligt. 

Efter jobbet lastade jag hundarna och drog till skogs. Samma ställe som igår, och på ett ställe släpper jag även Paddy så att han får rejsa som en blådåre en stund. Han flinar från öra till öra när han får finta bort Kelly och Molly ... jag blir aldrig less att se den glädje han visar när han får springa ifrån dem, runt runt ....  :)  En reporter från Mellanbygdens tidning ringde när vi var där, så jag satte mig på en sten och blev intervjuad medans hundarna sprang runt och tokade sig. Intervjun gällde tomtepoolen och kommer i tryck i tidningens julnummer. Det blir kul :)

När vi kom hem från skogen var jag så sjukt trött, så jag tänkte att jag måste sova en liten stund innan det var dags att packa klicker mm för träningen. La mig i soffan med hundarna, slog på tvn med lågt ljud ... blundade ... då ringde telefonen. När jag lagt på, blundade jag igen, och precis när jag skulle till att somna, så hörde jag att Molly hulkade där hon låg bredvid mig. Hon spydde upp nåt som såg ut som en bajskorv, och som luktade så fruktansvärt starkt och illa. Undrar vad hon hittade och åt i sig i skogen! Jag klev upp, torkade upp det hon spytt, och la mig sedan igen. Precis när jag skulle till att somna, så hulkade hon igen, och det kom upp en lika stor korv igen. Samma vidriga stank. Magen kan inte må väl av att ha sån illaluktande dynga i magen. Bevisligen, eftersom hon spydde upp det.  Det var bara att kliva upp igen, och då var det lixom inte lönt att somna kände jag, så jag kokade kaffe istället :)

När jag kom hem, så hade hon spytt igen, den här gången på hallmattan. Jädrar, det luktade lik direkt jag öppnade ytterdörren. TAck och lov så verkar hon inte hängig eller dålig på något sätt, men så är väl hennes mage van ... hon äter allt hon ser, och som jag skrivit flera gånger tidigare, så har jag funderat på att skaffa munkorg till henne så att hon inte ska kunna stoppa i sig allt. Undrar om det finns någon modell som går att fästa på hennes skalle, hon har ju som så små öron, svårt att få nåt att fästa bakom de där små fladdriga skinnbitarna. 

Molly , varför ÄTER du allt du ser???

Nu ska jag sätta mig i soffan med vovvarna och kolla på tv en stund. 

Tjing så länge

Onsdag morgon. Sovit som en stock inatt, balkongdörren öppen och hundarna nära :) Nu står jag i mitt supersöta lilla kontor och dricker kaffe medans hundarna sover vidare. 

Hörrni, inatt drömde jag att jag var spinninginstruktör igen. På stället jag skulle hålla passet, hade de helt nya spinningcyklar, där styret satt helt löst. Det var för att träna balansen ... fniss.  När jag skulle dra igång, upptäckte jag att jag aldrig hört skivan jag tagit med mig. Jag kunde inte låtarna och hade ingen aning om i vilket tempo de gick. Men gissa vad - det gick superbra ändå :)  Det här kan man ju tolka på olika sätt. Endera är det så att det speglar livet - man har ingen aning om vad innehållet kommer att vara framöver, i vilket tempo det kommer att gå ....  och det blir superbra :)    Alternativt betyder det att kroppen är redo att börja med spinning igen :)

Nu har jag gått ner 5.5 kg, helt utan ansträngning. En del tänkte nog i början - oj, vilken tuff resa hon har framför sig, att gå ner 15 kg,  men vet ni .... det behöver inte vara tufft alls. Är man bara fast besluten om något, så blir det inte alls tufft. Känner igen känslan från när jag slutade röka år 2000. Jag slutade, och har aldrig rökt en cigarett sedan dess. Har inte varit sugen överhuvudtaget, inte ens att feströka. Jag var så fast besluten om att sluta, så det var helt enkelt bara att lägga av. När hjärnan verkligen ställt in sig på något .... då hänger kroppen med :)  Jag tror inte att jag är envisare än andra, men när jag bestämt mig för något ..... då jädrar .... då ser jag till att det blir som jag bestämt. Punkt. 

Jo, livet är nog i mångt och mycket som spinningpasset jag höll inatt. Styret sitter löst och det gäller att ha balans. Är man bara fast besluten om att klara passet, trots att man inte känner till musiken, så fixar man det. Blir man nervös och osäker, för att styret är löst, eller tvivlar på sig själv för att man inte känner till musiken .... då blir det jättejobbigt. 

Tänk såhär: Vad gör det om styret är löst - man KAN faktiskt cykla utan att hålla i det. 

I kväll ska jag ta med mig Kelly och åka till Bureå för lite inomhusträning. Jag var med i den gruppen för ett par år sedan, alltså före jag flyttade hit till Ursviken, men det blev lite långt att åka till Bureå då. Nu tar det ju bara 10 minuter att köra dit :)

Nä, nu ska jag väcka hundarna och gå ut. Ha en riktigt bra Onsdag och fyll den med nåt värt. Du kanske till och med vågar luta dig tillbaka och släppa styret :)

Gomorron